Äntligen hemgång!

 

William låg på barn-IVA i en och en halv vecka, på lätt-IVA i tre och en halv vecka och sedan två veckor på permission, dvs sju veckor under sjukhusets vingar, innan vi fick åka hem.

11423958_10204219007812507_1915986860_n
Det var oerhört skönt att komma hem, och jag oroade mig inte alls för hemgången. Första dygnen hade han ett andningslarm, och under hans första promenad i vagnen utomhus passade han på att rycka ut sonden. Färdigsondat, konstaterade jag.

11310971_10204199952656140_1348470374_n
Då kom vi överens med sjukhuset om att testa ifall han klarade sig utan sond. I genomsnitt skulle han ha 50 ml mjölkersättning, åtta gånger per dygn, dvs var tredje timme.
Jag ammar inte alls pga av min sjukdom, eftersom amningen urkalkar skelettet och då blir risken för benbrott ännu större.

11421741_10206888771685638_337959493_n11414415_10206888771725639_1572155323_n
Det visade sig att det gick mycket bättre än vad jag trodde med mathållningen. William älskar mat precis som sin mamma. Skillnaden är att vi har olika viktökningstakt, William ligger på 100 procents viktökning på sex veckor, från 1.600 gr i födelsevikt till 3.200 gr dagen efter utskrivning.
Lyckligtvis ökar jag själv inte lika mycket i vikt. William har en teknik som bygger på att äta-rapa, äta-rapa, äta-rapa- sova. Ibland blir han jättetrött efter att ha ätit, ibland blir han jättepigg efter måltiden och behöver stimulans.
Då plockar jag fram hans lekfilt och leksak, och så ligger han och böjer, sträcker sig, lyfter huvudet och är frustrerad.

11291337_10206888769005571_500003959_n
Nu äter William 100 ml per måltid och fortsätter växa. Barnvagnspromenaderna har blivit fler, William sover gott om natten men vaknar vid tvåtiden och vid femtiden och är hungrig. Hans sover tillsammans med mig i ett ”babynest” i sängen.

11349039_10206831629017107_1546189535_n

/Veronica

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *